Varför accepterar jag detta ?

Halv tio igårkväll ringde jag pappa .
Jag ville komma hem från Malmö , så snabbt som möjligt .
Jag hade brytit ihop och behövde komma hem till trygghet och stöd .
Så Alex och pappa skyndade till min undsättning .

Jag åkte till Malmö för att träffa en gammal vän , och f.d kk .
Jonas fick mig att säga upp kontakten med honom när vi blev tillsammans .
Så jag tänkte , det borde vara fritt fram nu .
Men icke . Så fort Jonas fick reda på att jag var där så bröt helvetet lös .
Och jag vill bara påpeka att min avsikt med besöket var inget annat än att träffa en vän .
Sitta och snacka , ta det lugnt , kanske ut på krogen .
Men hos mitt kära ex var det tydligen inte så populärt .
Han bad mig i princip dra åt helvete , han ville aldrig se mig mer .
"Hur kan du sjunka så lågt att gå tillbaks till en gammal kk ?"
All den skit jag fick ta då knäckte mig , totalt . Jag är fortfarande väldigt känslomässigt instabil .
För inte så längesen så skrev Jonas till mig : "Släng inte skit förrän du vet fakta"
Nej , och nu kan jag bara säga ; detsamma !
När Jonas skrev att han ville säga upp kontakten med mig fick jag riktig ångest över att vara i Malmö .
Han har dessutom lovat mig flera ggr att han inte kommer försvinna ur mitt liv .
Men , löfte verkar inte ha så stor vikt för honom , iaf inte de löfte han ger själv . 
Jag skulle inte på något sätt behöva ha ångest för att jag var i Malmö hos min vän .
Jonas har gjort sitt val , det är inte mig han vill ha .
Därmed har han ingen som helst rätt att bestämma vem/vilka jag umgås med .
Men jag kan ändå inte låta bli att göra som han vill , jag vill fortfarande ha honom tillbaks .
Trots all skit jag fått stå ut med , hur dåligt jag mått , så älskar jag det förbannade aset .
När jag sen fick dte svart på vitt att han inlett ett nytt förhållande , då brast det totalt .
Jag har varit beredd på att det skulle hända , jag har varit beredd sen den kvällen han dumpade mig .
Men när det väl hände , fan det är omöjligt att beskriva känslan .
Jag bara grät . Slutet var bekräftat . Han skulle aldrig bli min igen .
Varför kan han inte bara vara glad för att jag inte bara sitter hemma och deppar varje kväll ?
Jag försöker komma ut , komma hemifrån och bort från alla minnen .
Det är jobbigt , men samtidigt hjälper det mig att gå vidare .
Jag kommer aldrig , aldrig glömma de bästa 8 månaderna i mitt liv .
Men jag måste få gå vidare på mitt sätt , träffa de människor jag vill .
Han har ingen rätt att hindra mig .
Så , varför låter jag honom göra det ?

Kommentarer
3s

Det är klart att att du ska träffa precis vem du vill - det hade egentligen kvittat om du bara hade varit där för att snacka, eller om det hade varit något mer! Han har verkligen inget att säga till om...



Om du behöver komma bort lite så är du alltid välkommen hit! Vår soffa är "din" soffa!

2010-06-20 @ 14:51:06
URL: http://abrighterday.blogg.se/
frejis

Anytime!

2010-06-20 @ 18:16:12
URL: http://frejis.blogg.se/



Ditt namn eller a.k.a tack :
Spara för framtida bruk ?

E-postadress :

Bloggadress :

Vad var det du ville säga ?

Trackback
RSS 2.0