Lustigt , man tänker alltid att olyckor bara händer andra , aldrig en själv .
Ack så fel jag hade .
Hade varit på gymmet , skulle cykla hem .
Massa folk på stan , studenter överallt och långa bilköer .
Cyklar längs Snapphanevägen , på cykelbanan . Plingar för att komma förbi alla folkklungor .
Kommer till korsningen vid Katrins pizzeria .
Ser bilen , den kommer rätt fort . Jag börjar bromsa , inte riktigt säker på om föraren sett mig .
Inser att bilen inte kommer bromsa , och jag hinner inte stanna .
Försöker väja ut framför bilen , men blir påkörd från sidan .
Åker upp på morothuven och glider sen ner på marken .
Min första tanke när jag ligger där är "jag måste ta mig bort från vägbanan" .
Men det hinner jag inte . Det kommer dit en massa vänliga själar som säger åt mig att sitta still .
Hinner se att bilens reg-plåt är tillknycklad , hänger lite på sniskan .
Och en man i cykelhjälm säger till föraren att "hur kör du egentligen?!" .
Sen minns jag bara ett virrvarr med ansikten och röster som försöker hjälpa mig .
Någongång när jag sitter där i klungan hör jag ett "förlåt mig" , antar att det är från föraren .
Får åka ambulans in till sjukhuset , har fått nackkrage och ligger på spineboard .
Tyckte nog att de var lite väl nojiga , jag hade ju bara ont i knäna .
De klipper sönder mina kläder , jävla skit tänker jag . Min jacka var ju relativt ny .
Läkarna klämmer och trycker över hela kroppen , ställer en massa frågor .
Chocken börjar släppa på mig då , och jag kan andas någorlunda normalt igen , och skämta med läkarna .
De kommer fram till att jag mår relativt bra , och nackkragen åker äntligen av .
Kommer ut från akutsalen . Får låna en telefon och ringer till mamma , berättar vad som hänt .
Hon ringer sen till Thias medan jag åker iväg till röntgen .
Blir transporterad dit av en barndomsvän , världen är liten .
Behöver inte vänta länge , allt går snabbt och smidigt . Sen upp på akuten igen .
Där väntar Thias på mig , och han håller mig sällskap under resten av tiden .
Tror vi väntar i 2 timmar innan det händer något .
Först plockar de bort nålen , sen kommer ortopeden och tar sönder mig .
Eller egentligen inte men , mitt knä hade precis slutat göra ont .
Han vrider och böjer och klämmer , inte alls jättebehagligt . Men nödvändigt , givetvis .
Får veta att ingenting är brutet , men att ledbandet tagit skada .
På med stödstrumpa och fram med ett par kryckor , och så ett par heta sjukhusbrallor sen fick jag halta hem .

Nu väntar 3 veckors sjukskrivning , med morfinintag vid behov .
På måndag ska jag till ortopedtekniken och få en stödskena , som ska sitta på i 6 veckor .
Sen blir det väl sjukgymnastik på det .

Men allt det gör jag mer än gärna , med tanke på vad som kunde hänt ...